Nästan ekorrjakt i fjällen

Var ute med Raija på tur, det började bra och jag fick skjuta en Tjhöna, sedan tar hon upp en tupp 150 meter nedanför mig som sitter ett par minuter innan han släpper och det blir förnyat ståndskall ca 400 meter ovanför mig. En STOLT husse börjar gå mot skallet med ett smil på läpparna och tänker nu har det ”släppt” ordentligt för lilltiken, minst 500 meters förföljande i lite blåst. Jag smyger in på ståndskallet och tiken sitter, skäller och pekar perfekt vart tjädern sitter, men jag ser den inte tillsist efter mycket krypande får jag syn på ett öga i den täta granen, syftar vart kroppen är osäkrar och ska precis trycka av då rör sig ”tjädern” lite och jag ser ett par öron. Ridån ramlar ned och jag inser att jag höll på att skjuta en ekorre istället för att bli en stolt husse som skjutit på ett bra förföljande. Som räddning på jaktturen blev det en del fågel till sist i alla fall.